Ångermanlänningen Pelle Molin (1864-1896) är mest känd som författare till den postumt utgivna prosasamlingen Ådalens poesi (innehåller bl.a. texter från "Vandringsår i Norge"), men han skrev de sista åren av sitt liv därutöver en hel del tidningsjournalistik från Nord-Norge, och var därtill en mycket driven landskapsmålare.
När Astrid Cleve (se denna) vandrade från Kvikkjokk och ner till gruvsamhället Sulitelma på norska sidan i juli 1895 hade Pelle Molin nyss inlett ett halvårs vistelse just på denna ort, främst för att måla. Molin hade då fått i uppdrag av Sulitelmabolaget att måla ett stort fjällpanorama till den hall bolaget disponerade under den kommande stora världutställningen i Stockholm år 1897, och i augusti 1895 begav Molin sig upp i dessa fjäll. En långvarig snöstorm överraskade honom dock, och de dagar han tvingades sitta i sitt tält och rida ut denna storm knäckte förmodligen hans hälsa. Pelle Molin insjuknade och dog följande vår, 31 år gammal.
Jag slår på väggarna till mitt palats - då jag tar ett renhår ur koppen kommer det med armar o. händer 50 i styck - en jagande vindrackare - Stå hela natten och hålla en tältstång - eller med axlarna stöta till väggarna, som hotande bågnar in - detta hårda evinnerliga klappande av tältsidorna - veta att man har en oändlig väg ner till bygden - tänka på Varvekhyddan ej långt härifrån - minnas mannen som dog på Haukabacken - mina whiskyflaskor - dricka hela natten för att hålla värme; äta smör o. skorpor. Den som hade haft Varvekhyddan här.