Olof Andersson Burman (född i Bureå, död 1603) var lappfogde omväxlande i Lule, Pite, Torne och Kemi lappmarker. Han var bosatt i Öjebyn, Piteå, var flitigt anlitad av statsmakten för olika uppdrag och hade även uppdrag som länsman och nämndeman. Sommaren 1598 reste han på hertig Karls befallning för att rekognoscera vattenleder på Nordkalotten. Detta var under ett historiskt skede då den svenska staten bedrev en aktiv och intensiv ishavspolitik för att införliva landområden ända upp till Ishavet med det svenska riket.
1598 års uppdrag var att utforska "var rätte Råen fordomdags och av ålder varit haver emellan Sverige och Ryssland alltifrån Kemi och in till Varanger", och därtill "huruvida man med båt kan komma samma älven upp, när man vill till Varanger". Burman talar i texten om "halv sommardag", och menar med detta ett sätt att mäta relaterat till hur långt man normalt då färdades sommartid. Det första citatet gäller framkomligheten på Kemijoki i trakten av Rovaniemi:
Olkakoski, där får ingen draga utföre efter solens nedergång, utan de måste draga båtarna över ett ede för den starka Rådande [alltså ett rådareväsen] som där bor i forsen. Ifrån Roffuanim och ut till Kemi kyrka är sexton mil.
Neiden fors [uppe vid Ishavet] där som Neidens lappar bruka [fiska] efter lax där är en vacker plats som ryssarna hava, och bruka deras handling om sommartid med ståtliga hus uppbyggda. Därifrån drog jag över land en halv sommardag upp till ett träsk [som] hette Kiölisjaur [Tsuolisjaur norr om Enare träsk], vilket är två mil långt; när man lyktar samma träsk kommer så till ett stort ede, är ett halvt stenkast över, där kommer man rätt i en ända på Enare träsk.
Nedefter älven Kitinen färdades jag tre dagsleder utföre väldige starke forsar, vid pass sexton; kom så tvärt in på Kemi älv där krigsfolket drog till Colentzu [ett 1200 man starkt svenskt krigståg under Hans Larssons befäl till Kola i augusti 1591, som utan framgång försökte inta Kolahus fästning]. Efter samma älv drog jag en dagsled, kom så till Kemi träsk.