Olaus Magnus Gothus (född 1490 som Olof Magnusson, död 1557 i Rom) var en katolsk kyrkoman som efter utbildning på kontinenten sändes upp till norra Sverige för att sälja avlatsbrev. Han kom till Torneå och nådde ytterligare minst 6 mil norrut längs Torneälven, möjligen ända upp till Pello. Det Olaus Magnus såg på denna 1519 års resa återberättar han i sitt klassiska, flitigt översatta och länge mycket inflytelserika bokverk Historia om de nordiska folken (1555). Redan år 1539 hade han givit ut sin storslagna Carta marina, som är den första nordenkarta som ger en någorlunda rättvisande bild av Nordens landkonturer. Av naturliga skäl var dock ländernas okända inre återgivet på ett mycket fantasifullt sätt, medan de förhållandevis väl kända kusterna uppvisade klart större överensstämmelse med verkligheten. Två korta citat återger vi här:
I bortre Bjarmaland (ryska Lappland) lever några sällsamma och vidunderliga människor, till vilka vägen är obanad och full av oövervinneliga faror. Den är svårtillgänging för dödliga människor, ty största delen av vägen är hela året uppfylld av ofantligt djup snö, över vilken man blott kan komma fram med åkdon förspända med draghjortar. Med dessa åkdon kommer man med otrolig snabbhet över bergstopparna med dess utomordentliga köld.
SCRICFINNIA är ett landskap beläget mellan Bjarmaland och Finnmarken, dock sträcker det sig i en längre bukt mot söder och ned mot bottniska havet, kort och gott sagt, liksom en utsträckt stjärt. Landet har fått sitt namn huvudsakligen därav, att invånarna för snabblöpning begagnar sig av ett slags långa och flata träspjälor (skidor), vilka framtill är svängda uppåt i en båge.