Den italienske kyrkomannen Francesco Negri (1623-1698) reste 1664-65 i Norden, och skrev under resans gång ett antal frejdiga resebrev, som dock publicerades först efter hans död år 1700. Hans reseskildring blev något mer allmänt känd hos oss först år 1888, då historikern Ludvig Daae återgav ett utdrag i norska Historisk tidsskrift. "Jag har icke velat befatta mig med andra delar av verket än dem som angår Norge och Danmark" skriver norrmannen Daae, och idag ytterligare 110 år senare finns ännu inte någon översättning av Negris skildring av den märkliga fotvandring han företog upp till de svenska lappmarkerna år 1664. Tyvärr ägnade Daae av någon anledning sin artikels första tio sidor åt en utförlig biografi över den norske kanslern Ove Bjelke, istället för att återge något av Negris skildring från resan genom Sverige. Vi ansluter till Francesco Negris resa i höjd med Lofoten, där han får tillfälle att studera den berömda Malströmmen, för att sedan fortsätta till Nordkap:
Nu förväntar sig säkert Ers Excellens att jag efter det av mig tagna löftet lämnar en beskrivning av Nordens Charybdis, eller Malströmmen som den kallas här. Den upptäckt jag gjorde angående denna var för mig intressantare än alla andra, ty jag har funnit att den är helt annorlunda mot för vad geograferna meddelar om den på sina glober och i sina lärda beskrivningar, vilka bara är grundade på otillförlitliga vittnesbörd avgivna av folk som aldrig skulle vilja underkasta sig en obekväm resa, men som nedskriver vad de aldrig har sett, ej heller riktigt förstått efter andras utlåtanden. Det heter sålunda "att havet på detta ställe går i en stor virvel, vars ljud man hör många mil bort; skepp som dras in i den males ned i småbitar; valar som av virveln med oemotståndlig kraft dras ned i dess djup ylar förfärligt, som om de förstod och sörjde sin undergång". Allt detta är bara prat.
Här är jag nu vid Nordkap, vilket är den yttersta gränsen av Finnmarken och jag kan gärna säga av hela världen, eftersom det inte finns något ställe längre mot norr bebott av mänskliga varelser. Min vetgirighet är nu tillfredsställd, och jag är beredd att vända tillbaka till Danmark, och därifrån, om Gud så vill, till mitt fädernesland.
Fisk är den dagliga födan häruppe. Jag har lagt märke till att under hela min resa i det nordliga Norge har jag bara en enda dag inte sett fisk på bordet, nämligen på juldagen för högtidens skull. Mjölk, ost och smör får de från sina kor, som är helt små djur utan horn, vilket jag inte sett i något annat land.
Lapparna bor förvisso inte i storartade palats, men så behöver de inte heller frukta att dessa en dag skulle störta ned över dem. Vad avser ära och berömmelse har de heller intet att frukta, då de intet har att förlora. I alla dessa stycken är lapparna större filosofer än Diogenes, som ville ha en hel tunna för sig själv; ty de nöjer som med ännu mindre utrymme.
Läs mer
- Daae, Ludvig, Italieneren Francesco Negris reise i Norge 1664-1665. S. 85-158 i band 6 (1888) av Historisk tidsskrift (Oslo).
- Huitfeldt, Carl, Francesco Negris reise til Nordkapp. S. 72-79 i författarens Norge i andres øine. Oslo, 1932.
- Negri, Francesco, Viaggio settentrionale fatto e descritto. Padova 1700.
- Olmi, Giuseppe, Sweden in the travel journals of Lorenzo Magalotti and Francesco Negri. S. 57-78 i Sidereus Nuncius & Stella Polaris / Marco Beretta & Tore Frängsmyr, ed. Canton, Massachusetts, 1997.