Johan Körningh (1626-1687) var liksom Olaus Magnus östgöte, och efter studier i Åbo och på kontinenten konverterade han till katolicismen. Kan var en hängiven katolik, och åren 1659-1660 reste han i Tornedalen för att försöka missionera bland folket där. Han nådde upp till Kengis, där man vid denna tid började utvinna malmfyndigheter. Sin reseskildring, som utgavs på svenska först 1956, kallade han själv "Berättelse om ett försök till mission bland lapparna åren 1659 och 1660". Följande citat är hämtat från det parti där han befinner sig uppe vid Kengis. Mellan raderna avläser man Körnings rädsla för att bli avslöjad som katolsk missionär.
Det berättades där för oss om andra ännu längre bort boende lappar, hos vilka solen stundom enligt uppgift ej gick ned om natten. Jag hade stor lust att försöka bege mig till dem, emedan jag tror att de äro fria och oavhängiga och kanske ännu hedningar, eftersom inga predikanter har besökt dem. Sålunda kunde jag hoppas uträtta något där för deras eviga välfärd. Men emedan jag hade lovat att jag skulle återvända till Prag, fruktade jag att, om jag händelsevis förolyckades, mina vänner skulle tro att jag trolöst stannat kvar någonstädes och bedragit dem. Allt hopp i framtiden om missioner av detta slag i Norden kunde med mitt försvinnande ha grusats. Även en annan orsak höll mig tillbaka, nämligen rädslan för danska soldater, vilka man sade vara förlagda uppe vid havet. De grep alla de träffade på för att tvinga den till militärtjänst. Jag var då ej mer än två dagsresor från den plats vid Ishavet som kallades Vardehus.