Ottar var en nordnorsk hövding från trakterna söder om Tromsö, som under senare delen av 800-talet företog en månadslång upptäcktsresa längs den norska och ryska kusten ända bort till Vita havet, och som därefter (omkring år 890) besökte kung Alfred den store av England och berättade för honom om sin resa. Berättelsen tecknades ned, och den blev därmed den äldsta idag bevarade skriftliga dokumentationen av Nordnorges historia. Ottars skildring ger också värdefulla upplysningar om samernas och andra folks utbredning på Nordkalotten vid denna tid, om reninnehav, djurfångst och fiske m.m.
Här följer några utdrag ur Ottars skildring, som utmärker sig för sin nyktra och källkritiska framställning. Det är dock inte Ottar som har ordet, utan Alfred den stores krönikeskrivare:
Ottar sade att han en gång ville ta reda på hur långt norrut landet nådde, och om det bodde folk norr om detta öde land. Han for då norrut längs med kusten. Hela vägen hade han det obebodda landet om styrbord och det stora havet om babord. Han seglade i tre dagar, och då hade han kommit så långt norrut som valfångstmännen brukar fara. Sedan for han vidare längs kusten, så långt som han hann på tre dagar. Då böjde landet av österut.
Ottar for för att utforska landet, men också för att få tag i valross, som har sådana kostbara betar. Några av dessa hade han med sig till kungen. Valrosshud är mycket bra till skeppsrep.
Nordmännens främsta inkomst är den skatt samerna betalar dem. Skatten erläggs i skinn och fågeldun och valben, och i skeppsrep av valhud och sälskinn.
Läs mer
- Mørkets och kuldens rike / Nils M. Knutsen red. Tromsø, 1994.